SannaSchultz

Det är så mycket, så mycket jag saknar just nu samtidigt som det är så mycket jag vill slippa. Jag trodde jag skulle klara av allt utan speciellt hård ansträngning men det gör jag inte. Allthop gör mig så trött, så trött att jag bara vill ligga i min varma trygga säng föralltid. Jag avundas nästan törnrosa som fick sova i 100 år. Jag vill känna mig avslappnad och drömma vackra drömmar föralltid, bort från all stress och bort från all press. Inget funkar, inget stämmer, det känns som att jag vandrar i ett tomrum. Jag vill men står ändå inte ut, jag står inte ut med att någon försöker stötta, hjälpa eller trösta mig. Det gör mig så arg. Jag är en vandrande porslinfigur som spricker så fort något hårt korsar min väg, som sedan tar en evighet att limma ihop och som ändå alltid blir ärrad tillslut hur noga repareringen än sker. Visst är där bra och dåliga dagar för alla men jag skulle verkligen uppskatta en bra dag NU för det känns som det var evigheter sedan.

Nu ska jag gå och sova i min älskvärda säng i 10 timmar sen ska jag upp till skolan igen.